Lic. Livsstilskonsult och Dipl. Kostrådgivare Therése Strange

Kreativa hjärnor

Lämna en kommentar

Ett ämne som jag skrivit lite om i min gamla blogg ligger mig fortfarande varmt om hjärtat så jag skriver igen…

Under de senaste åren har jag läst en hel del kring ”energibarn” inom NPF-området, alltså neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (t ex ADHD, Autismspektrumdiagnos, ADD mm). Det intresserar mig allt mer och jag ser hur många barn i skolan har svårt att klara av den stressiga och snabba tillvaro som vi alla lever och verkar i.

Något som jag också märker är att många inte tycker att man ska utreda om ett barns svårigheter i kamratrelationer, koncentration eller skolarbete beror på någon diagnos inom NPF…Varför är det så? Det är ett område som fortfarande är ganska tabubelagt och man är rädd för att barnet ska få en ”stämpel” på sig i och med en diagnos… Men jag tycker att man istället kan tänka på det som att man hittar kartan till ens inre. Barnet själv och också omgivningen kanske kan få en större förståelse och det kan vara lättare att hitta rätt strategier när man vet lite mer precist hur man funkar. Det är inte alltid lätt att kunna förklara vad det är som händer i kroppen och varför när allt bara känns som kaos.

Om nu barnet har stora svårigheter att orka med sin tillvaro och att det faktiskt beror på att dess hjärna fungerar lite annorlunda än de flesta andras, varför ska man då inte ta reda på det, för att underlätta för barnet och kunna hjälpa på rätt sätt?

Kanske har barnet svårt att sortera sinnesintryck och/eller har starkare sinnesupplevelser än andra. Ska barnet då tvingas sitta i ett klassrum med massor av saker på väggarna, ett klassrum där andra barn går omkring/diskuterar/pratar, starka lysrör lyser och surrar ovanför bänkarna, stolar som skrapar mot golvet…?

Om man då inte hjälper barnet att kunna sitta i lugn och ro ibland för att återhämta sig, kanske gå iväg till ett mindre rum för att jobba samt det allra viktigaste; se till att klassrumsmiljön blir lugnare… Om detta inte sker kommer ett barn med NPF inte att kunna ta in det som det egentligen ska lära sig i skolan. Energin är redan bränd på det omgivande bruset…

Kanske har ett barn svårt att sitta still och lyssna just för att det har en låg nivå av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Därför måste barnet snurra igång sig själv och omgivningen för att inte tröttna eller somna. Detta barn behöver antagligen mer rörelse och aktivitet för att överhuvudtaget kunna lyssna.

Om man misstänker diabetes hos ett barn, att ett barn hör eller ser dåligt eller att ett barn är allergisk mot något, tar man då inte reda på vad det är som gör att barnet mår dåligt?! Så att man kan ge barnet det stöd och den hjälp det behöver? Varför ska det vara annorlunda vad gäller NPF? Nej, då ska man tydligen gissa sig fram och göra lite som man själv vill och tror för att hjälpa…Eller tycka att barnet borde skärpa sig och att det måste lära sig att klara av det. Men det är ingen som säger åt ett barn med hörselnedsättning eller synfel att de ska lära sig att höra/se bättre, utan hjälpmedel…!

Annonser

Författare: Levaklokt.se

Tjej mitt i livet som vill leva klokt, inspirera och njuta av allt som livet ger. Naturligt, arteget och glutenfritt för en bättre hälsa. Lic. Livsstilskonsult och Dipl. Kostrådgivare utbildad hos Anna Hallén våren 2016

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s